Ingen panik!

Yaaahooo, ingen panik. I morgon är det dags att kolla vad jag verkligen har lärt mig under många många år. Det känns egentligen ganska kult! Jag stannade hemma i dag eftersom jag har varit lite sjuk. Nu har jag bara tagit det lugnt, lyssnat på musik och bläddrat HBL. Jag tror inte att att plugga stenhårt kvällen före provet hjälper så jag har undvikat det.

The Versatile Blogger Award

Det här är vad min vän murre ville att jag ska göra:

1. Nominate 15 fellow bloggers.
2. Inform the bloggers of their nominations.
3. Share 7 random facts about yourself.
4. Thank the blogger who nominated you.
5. Add the Versatile Blogger Award picture to your blog post.

murre bloggar också och hennes blogg är ju sjukt fin. Kolla hennes Kynänjälkiä konstblogg! Jack tackar murre för detta pris, The Versatile Blogger Award, och berättar sju faktum om mig själv.

Tyvärr skippar jag de två första uppgifterna eftersom jag läser inga bloggar som jag kunde nominera. Kanske kommer jag att göra det senare.

Okej, här kommer de:

1. Jag har ingen aning om min framtid. Jag vet inte vad kommer jag att göra efter gymnasiet och för mig är framtiden ett stort och ganska skrämmande mysterium. Det är något som jag längtar efter med nyfikenhet och skräck. Jag litar på livet ändå; det kommer ju att bära mig i varje fall. Det skulle ändå vara bra att veta någonting om det där konstiga mysteriet som antagligen kommer att vara intressant iaf.

2. Om jag fick välja, skulle jag gärna kunna alla möjliga språk! Jag älskar olika språk och varje gång jag lyssnar på någon som pratar ett främmande språk känner jag en kraftig vilja: jag vill också. Jag vill också lära mig och kunna och prata. Jag kan också manifestera här: jag tycker om svenska och förstår inte ordet ”tvångssvenska” som somliga använder. Okej, jag vät att alla inte tycker om språk så som jag gör. Men att lära sig språk är ju himla nyttigt! Språket har en stor roll i pjesen som kallas kultur. Det är alltid närvarande i människornas vardag.

3. Konst. Jag älskar att måla och teckna. Dessutom tycker jag om att fotografera. Och inte får man glömma det här faktumet heller: jag älskar att skriva. Det är ju någonslags konst också!

4. Jag behöver mycke tid endast för mig själv. Jag är en väldigt social person men ändå måste jag få vara ganska mycke ensam också. Ibland känns det som om jag var en dålig vän, men kanske är det det enda sättet för mig att vara en bra vän. Att jag får ibland bete mig som en liten eremit, menar jag. Jag älskar mina vänner ändå!

5. Jag har ridit Rapsu sedan den 17.5.2010. Det var då min dåtida lärarinna valde honom som en standigvarande häst för mig. Efter det har jag ridit nästan enbart Rapsu och kommer antagligen inte byta honom bort.

6. Pampadam. När jag var liten ville jag gifta mig med vår granne. Jag var väldigt, väldigt förtjust i honom. Jag tror att vi inte kommer att gifta oss. Oh, what a sad story.

7. Stockholm calling! Jag ska resa till Stockholm på fredag. Det kommer att vara något helt super! Hoppas att vi får fint väder.

Ps. Hade en rolig kväll med flickorna. Vi åt och förbättrade världen med skratt. Alla borde ha sådana kvällar åtminstone då och då.

Du är på repeat

Du är på repeat i mitt huvud. Kom bort därifrån och sluta reta mina tankar. Det är inte alls kiva.

Jag skulle antagligen kunna skriva ett långt och förvirrat inlägg om att vara förtjust i någon även om sådant händer ganska väldigt sällan i mitt liv. Nu måste jag åka till vår sommarstuga men jag kommer att fundera på detta tema. Kanske har jag någonting att säga om det när jag kommer hem.

Jag har varit på stugan så mycke att jag börjar vara ganska uttråkad. Nu ska jag ta med mig några gamla målningar som inte är färdiga. Jag har ju tid att slutföra dem där!

Vad annat har jag gjort än varit på stugan? Ha ha. Vilken dum fråga… Låt mig introducera Lotti.

Nu ska jag fara! Ses när jag kommer hem från stugan!

Lördag, söndag, måndag…

Jag tycker om att laga mat. Det gjorde jag inte när jag var yngre. Nuförtiden har jag börjat tänka att matlagning är en sorts konst och sätt att uttrycka sig.

Min vän övernattade hos mig från lördagkväll till söndag. Jag lagade mat och bakade en äpelpaj. Äppelpajen var den godaste jag har någonsin lyckats göra! Med glass och vaniljsås blev den ännu bättre.

Efter vår finafina supé tittade vi filmen Mademoiselle. Den är en fransk film med Sandrine Bonnaire och Jacques Gamblin i huvudrollerna. Det var kult att märka att jag förstod några meningar utan att läsa undertitlen.

Igår var jag på stallet igen. Vi hoppade och framgången fick pågå! Det kändes bra att hoppa och killen var fin. Jag är jätte stolt över oss! Jossu hade sin kamera med sig och fotograferade vår lektion.

Det var det. I morgon ska jag åka till vår sommarstuga med några kompisar. Vi kommer att ha det så roligt!

Den bästa känslan

Framgångskänslan. Jag har ridit sedan jag var en pikiliten flicka. Aldrig någonsin har jag varit på riktigtriktigt rädd för hästar. Jag har fallit ner otaliga gånger och behandlat hästar som tycks vara ganska krångliga. En gång har jag blivit påtrampad av en ponny och även då klev jag direkt tillbaka till sadeln.

Jag har lärt mig redan som ett litet barn hur klarar man sig med olika hästar. Jag har lärt mig att vara beslutsam och modig men också tillräckligt försiktig. Jag vet att jag kan behandla hästar och då är det ju ingen vits för mig att inte vara rädd.

En sak har ändå gjort mig nervös under de senaste årena. Jag vet inte varför men plötsligt fick jag märka att jag inte längre ville hoppa. Dvs jag blev rädd för hinder.

Jag har ridit nästan enbart en häst redan för över två år och han är ju världens finaste! Med hjälp av Rapsu har jag lärt mig att gilla hinderridning igen. Jag vet hur han fungerar och litar på honom. Ändå är det inte alltid lätt att våga hoppa. Åtminstone när hinderna blir tillräckligt höga!

Igår var jag på ridningslektion med Rapsu. Redan innan jag tog tyglarna hade jag en bra känsla. Rapsu var helt super redan från början och när vi äntligen började hoppa blev han ännu bättre. Vi hade en bra dag båda två och det syntes när vi hoppade. Min fina valack gjorde allt jag bad honom om och jag var inte alls rädd för hinderna som vi hoppade över. Det kändes som en stor, härlig vinst.

Som en liten dagbok

Jag ska aldrig någonsin skaffa en blogg, så tänkte jag. Det är ju verkligen ganska skojigt att ändå sitter jag här och skriver mitt första blogginlägg. Om vi är noggranna är den här inte en riktig blogg. Eller om vi på riktigt vill vara riktigt riktigt supernoggranna måste vi kalla den här bloggen ”en tillfällig blogg”.

Jag bestämde mig att skaffa den här bloggen eftersom det är dags att börja studera. Studentexamen närmar sig.

Eftersom jag tycker om att skriva tänkte jag att det här skulle vara ett bra sätt för mig att studera. Förstås kommer jag att plugga grammatik och annat sådant. Jag tror ändå att jag lär mig bäst genom att skriva och vad skulle vara bättre sätt att få chans att skriva än att blogga? Hit kan jag skriva nästan vad som helst. Språket måste i varje fall vara svenska.

Jag bloggar altså för att lära mig. Jag skriver inte svenska helt pickfritt och det är ju the point här. Genom att använda språk lär man sig bäst, det tycker åtminstone jag.